En av sidorna i klippboken som jag gjorde på din begravning.. Kan inte förstå att det snart är ett år sen du gick bort.. Året har varit tungt så som framtiden utan dig, försöker låta bli att lyssna på dina låtar för att inte gråta.. Sörjer dig på mitt eget sätt, vilket är att prata om dig mycket.. Men ibland tar det emot också.. Jag är ledsen att jag inte kunde träffa dig mer och hur du mådde den sista tiden.. Vi pratade inte varenda gång vi möttes hemma, vilket är synd.. Men vi har haft det så i 11 år, jag är uppväxt med dig som en i min familj, för mig har du alltid varit: Johan, min bonusbror, min styvbror.. När du inte längre kommer hem, äter middag med oss, firar födelsedagar eller jul med oss.. Det är verkligen så tomt när det är en stol där du ska sitta som är tom.. Det är svårt att föreställa sig känslan för hur dina systrar eller din mamma eller pappa känner sig utan dig.. Har sett och försökt sätta mig i deras situation, men det är ofattbart hur hemskt det måste vara för dom att mista en bror eller son som du.. 

 

Jag saknar dig, din familj saknar dig, dina vänner saknar dig.. Hoppas du har det bättre där du är nu och att du står där och möter mig när det väl är min tur att fara, det lär väl ta ett tag men.. Har så många frågor men tomma svar..